mayasmatte

Snacka om kloka kvinnor och jag känner igen mig i sååå mycket som de pratar om och kommer på mig själv att sitta och le för mig själv på tåget..

Den sista diskussionen de hade var om skolstarten och fröken de första åren - vilken påverkan han/hon hade på individen!

Pooofff - fasen vad rätt de hade, de fröknar jag hade ända upp till 6:an tror jag, var ren katastrof nu såhär när jag tänker på de, den första kände ett av barnen och han slapp göra allt och störde alla lektioner (jo, jag var ihop med honom i 1:an o 2:an sådär som man ska i den åldern) - men han flyttade och fick gå om klass för att hans start hade blivit åt de andra hållet och han inte lärt sig något alls.. Sen hade vi andra bråkstakar i klassen så att flera fröknar gick hem och det kom olika vikarier (hmm undrar varför man inte då flyttade de som slogs o kasta bänkar till specialklass?!)

Jag kan ju verkligen inte påstå att starten i skolan blev positiv, i 7:an blev det bättre - lärarna var bättre och accepterade inte bråkstakar utan skickade ut dem... Och sen i gymnasiet så blomstrade jag genom de lärare jag hade och där var det riktigt skoj (fast väldigt jobbigt) att gå i skolan...

Tänk om (jaja, jag ska inte tänka om inte om fanns) mina fröknar i småskolan hade varit andra än de som de var?! Var hade jag varit då? 

Fast jag är väldigt nöjd med det jag åstadkommit så långt...

 

Om ni inte hört Skäringer o Mannheimer så lyssna :)